ingen nämnd, ingen glömd
jag orkar inte kämpa längre, jag märker at det ändå inte gör någon skillnad! jag har försökt vara lycklig i nsart ett år, men det går inte. jag kämpar och kämpar men får ingenting tillbaka! jag bryr mig inte om just det, men hellre att ni kommer fram till mig och säger det, öga mot öga. än att ni går runt och viskar om det, för en sak är säker! jag fattar mer än ni anar. det spelar ingen roll hur mycket jag bryr mig om er eller kämpar för er för det jag säger verkar gå in genom ena örat och ut genom det andra.
alla märker att jag inte mår som jag brukar tillochmed dom som jag inte umgås med!
dom kommer fram och frågar: amanda, hur är det? du verkar ledsen......
jag säger att allt är bra, men är det sant?
ni alla får tro vad ni vill, för vet ni att? jag bryr mig inte längre! ni kan säga & göra vad ni vill, jag kommer inte ändra på mig i första taget, för det gjorde jag förra gången och vi alla vet nog hur det sluta.. jo att jag sitter här och skriver om det!
jag orkar inte dra hela lasset själv, jag orkar bara inte! för jag märker att det är det jag gör, men jag bryr mig fan inte längre, idag på engelskan satt jag och tänkte på det här och börja fan gråta, jag märkte att människor stog både bakom och framför mig så jag drog bort tårarna och fortsatte med det jag höl på med...
som sagt, ingen nämnd, ingen glömd!
men jag orkar verkligen inte mer så jag säger hejdå nu och för en tid fram över, du måste verkligen få mig att inse att jag kan lita och allt det där på dig innan jag kan säga dom tre orden till dig igen!
alla märker att jag inte mår som jag brukar tillochmed dom som jag inte umgås med!
dom kommer fram och frågar: amanda, hur är det? du verkar ledsen......
jag säger att allt är bra, men är det sant?
ni alla får tro vad ni vill, för vet ni att? jag bryr mig inte längre! ni kan säga & göra vad ni vill, jag kommer inte ändra på mig i första taget, för det gjorde jag förra gången och vi alla vet nog hur det sluta.. jo att jag sitter här och skriver om det!
jag orkar inte dra hela lasset själv, jag orkar bara inte! för jag märker att det är det jag gör, men jag bryr mig fan inte längre, idag på engelskan satt jag och tänkte på det här och börja fan gråta, jag märkte att människor stog både bakom och framför mig så jag drog bort tårarna och fortsatte med det jag höl på med...
som sagt, ingen nämnd, ingen glömd!
men jag orkar verkligen inte mer så jag säger hejdå nu och för en tid fram över, du måste verkligen få mig att inse att jag kan lita och allt det där på dig innan jag kan säga dom tre orden till dig igen!
så hejdå....
Kommentarer
Trackback
